Miljöstrategen som inte ville designa turbiner

Älmhults kommuns miljöstrateg Cecilia Axelsson vågar prata om de svåra frågorna

Ännu ett besök i kommunhuset. Denna gång för att träffa Cecilia Axelsson. Noterar sedan förra gången att 'Tekniska' nu har flyttat ner några våningsplan från de vinds-skrymslen de tidigare huserade i. Cecilia sitter lämpligt nog just granne med dem.

Styvt 80 procent av världens energi utvinns fortfarande ur fossila bränslen. Ett faktum som FN klimatpanel menar ökar behovet av mer kärnkraft för att nå de uppsatta maxvärden för den globala uppvärmningen. Källa: SVT

Cecilias arbetsområde är intressant. Mycket intressant. Just därför blir det ett längre samtal som hoppar från gren till gren inom vad vi kallar för hållbarhetsfrågor.
Något provocerande för undertecknad fram en notering, att miljöfrågor snart när har blivit synonyma som den övergripande klimatfrågan. Att akuta miljöproblem som kan åtgärdas får stå tillbaka inför den komplicerade utmaningen med att vårt klimat förändras. Till högre medeltemperaturer.
Cecilia svarar rappt med att forskningen numer är överens om att vår livstil med fossil energi och koldioxid som restprodukt (en av flera) - värmer vår gemensamma glob. Ofta i media framfört som vår tids ödesfråga.
Lite försiktigt, om än fortsatt provocerande, för jag fram tanken om att just koldioxid är livets gas. "Jo, men vi gör skillnad på den goda och den mindre goda koldioxiden".
Okey, kanske inte helt framgångsrikt att ta diskussionen fullt ut, inte minst med vad jag nu fått veta - Cecilia är utbildad civilingenjör från Lunds universitet, men inriktning på maskin-
teknik och just energi.
- Oj, det är en krävande utbildning! Jag får ett intressant svar, "jag tycker om att studera". På följdfrågan hur hon hamnade 'här' blir svaret underhållande, "jag ville inte designa turbiner". Efter en paus fyller hon ut svaret, "... jag vill jobba med helheten, inte bara detaljfrågor".
Ännu lite utförligare angående 'här' visar sig att maken fick jobb på IKEA och någonstans i närtiden så annonserades tjänster som Miljöstrateg ut. Det har gått tre år sedan dess.

Globalt och lokalt

Under vårt samtal lyfter Cecilia något viktig, att det inte längre går att blunda. "Vi måste våga prata om de svåra frågorna". Och jo, svåra är de. Komplicerade till den grad att ingen på långa vägar kan omfatta hela analysen. Vårt resonemang leder oss till livsstilsfrågor. Inte minst den hyllade 'ismen' - konsumismen.
Vi kan läsa, alla de analyser som förs fram av media att vi som kollektiv konsumerar mer än vad vår glob kan bära. Vi kan lära oss att en amerikan har ett ekologisk avtryck som är ca 50 gånger större än vad en genomsnittlig indier har. I Västeuropa är vi något skonsammare, kanske ca 35 gånger större belastning. Och trots alla goda föresatser, det verkar öka. Medeltemperaturen stiger och bara inom EU har vi ca 100 000 syntetiserade kemikalier som inte är granskade. Inte utredda hur och vad de gör när de cirkulerar och möjligen skapar nya bindningar - andra molekyler som i sin tur flyger än mer under radarn. Totalt är det bara ca 10 procent av alla kemikalier som vi vet något om. För att fortsatt vara en dysterkvist ser vi hur stora företag, världskoncerner, arbetar hårt, och för fram i sin kommunikation - med miljöplaner, bygger energineutrala kontor och är allmänt framåtsträvande - och detta samtidigt som deras affärsmodell bygger på en köp- och slängfilosofi. Vi lever i en kontrasternas värld.
- Så, vad kan vi göra i den mindre världen?
Cecilia nämner några exempel, bl a hur vissa företag har börjat med uthyrning av produkter. Och som småbarnsmamma tar upp en tämligen självklar och hållbar strategi. Cirkulera barnkläder, ja rent av just hyra sådana! Vi som varit där - smått hemma minns nog hur fort allting växtes ur. I förskolan där du kan lämna ett plagg, ett par vantar eller skor - så att någon annan kan ta över och fortsätta att bruka. Och, en av västvärldens klassiska ikoner, bilen, kommer se ägande gå över till att hyra för stunden. Eller bilpooler. Vissa varumärken annonserar redan ut denna möjligheten.
"Det handlar om att skapa nya affärsmodeller för konsumtion".
-  Vad kan vi då göra från kommunens sida?
En hel del visar det sig!

En miljöplan

Älmhult växer. Och ja, det är ett aktivt arbete, ett mål om att nå 20 000 invånare. Älmhult skall därför växa hållbart. Kommunen har tagit fram en miljöplan, en ledstång i arbetet med att forma ett framtida Älmhult. Miljöplanen tar sin ansats i FN's Agenda 2030 samt våra nationella miljömål.
Vi kan ur den läsa:
"Miljöplanen pekar ut nödvändiga vägval som behöver göras för att vi ska bli ett hållbart samhälle och närmar oss 20 000 invånare. Huvudsyftet med miljöplanen är att peka ut riktningen för kommunens miljöarbete fram till år 2030. Planen visar vad vi behöver fokusera på för att uppnå målbilden - ett hållbart Älmhult 2030 - och för att minska miljöpåverkan ur ett lokalt, regionalt, nationellt och globalt perspektiv".*
 
Cecilia poängterar att den är just en vägvisare, "i slutändan är det politikerna som beslutar de stora frågorna".
Min fråga är då om det föreligger intressekonflikter? "Nej, inga direkta, men visst så styr ekonomin ambitionen". Hon tar som ett gott exempel den nya skolan som är landets största passiv-skola. "Där införde vi en ny modell för genomförande med de olika entreprenörerna, 'partnering'. Det har funkat jättebra". Hon fortsätter med att poängtera hur allt som byggs "skall vara hållbart".
Med 'Miljöplanen' som resonensbotten är det en hel del kommunen kan påverka utan att kliva över tröskeln till att konkurrera med privata näringslivet. "Vi kan påverka genom information, och skapa plattformar som pekar mot hur vi konsumerar". Cecilia nämner begrepp som 'Fritidsbanken', återbruksgalleri, att uppmuntra lokalodlat, och att just det offentliga handlar dylika råvaror.
Undertecknad flikar här in ÄBO's initiativ 'Ge & Ta'.
Under vårt samtal dyker ämnet om giftfritt upp. Hur kommunen har plockat bort olika artiklar som till exempel leksaker av visa plasttyper från skolans miljö och ersatt dessa med kemikaliesamart produkter.
Miljöplanen sätter även fokus på kommunens organisation, det är ett genomgripande arbete som omfattar flertalet av de olika nämnderna och hur de samarbetar nära varandra inom hållbarhetsfrågor. "Vi har en 'Grönstrukturgrupp' som omfattar bl a medarbetare från kommunledning, tekniska förvaltningen (park och skog), plan och fritid.

Visionen

På min fråga hur Cecilia ser på framtiden, hennes vision, får jag ett rakt svar. "Det skall vara lätt att leva hållbart".
Hon lägger ut orden om hur hållbarhet omfattar hela samhället och hela individen. "Det handlar om att må bra. Hur du enkelt kan ta dig ut i naturen och att du har möjligheten att källsortera - att vi stödjer och underlättar detta".
Det blir här även några ord om stress och konsumtion. Och om arbetstidsförkortning. Helt kort så arbetar vi (mer) för att kunna konsumera (mer). En ekvation som kanske inte är hållbar. Arbetstidsförkortning påverkar hela det ekonomiska system vi lever i och är en fråga som vi därför lämnar.

Cecilia

Som framgått är Cecilias arbetsuppgifter just hållbarhetsfrågor. Att forma, utveckla och genomföra åtgärder i samklang med miljöplanen. En del av hennes arbetstid rymmer även att verka som energi- och klimatrådgivare. Ett arbete som omfattar dialog med företag, organisationer och även privatpersoner. Praktiska konsekvenser kan vara tillgänglighet till laddstolpar eller energilösningar för företag där mycket av fokus ligger inom solcellsteknik. Nyligen var hon med på en temadag och fick där möjligheten att testköra elbilen 'Tesla'.
"Jo, jag fick känna av accelerationen. Den är enorm, jag var riktigt skakis".

Ta med fiolen!

Det är en rätt grå höstdag och Cecilia är på väg till nästa möte, det blir inte tid för en bild eller två och vi bestämmer oss för att ses ännu en gång. Innan vi skiljs för denna gången ställer jag frågan om fritiden, finns det utrymme för den? "Jo då, jag hinner med att träna en del. Friskis, löpning och lite yoga". Ochåterigen förvånar Cecilia mig, eller beror det möjligen på att undertecknad är en musikalisk novis. "... jag spelar fiol oxå".
- Ojdå, det måste vara världens svåraste instrument.
- Nja, jag har spelat sedan barnsben, kammarorkester, numer i Osby.
Jag får lära mig något nytt, hur man sätter en 'manick' över strängarna så att det går att öva tyst där hemma, "annars väcker jag barnen". Hon fyller i hur naturen dessutom alltid är närvarande för henne. Där hämtar hon mycket kraft.
 
Vi bestämmer oss för att ses i Bökhult och hagarna vid sjön. Jag föreslår att hon tar med fiolen, men det får bli en annan gång. "Jag har en jordglob". Aha den om något pekar på hur allt hänger samman. Hållbarhet på global - och på lokal nivå.
Väl på plats får jag veta att det finns tankar om att öppna Älmhult mot Möckeln. Exakt hur blir en
senare fråga.
 
* Sök 'miljöplan 2030' på www.almhult.se

 

Vi använder cookies Jag godkänner